Igår hade vi genrep och idag är det premiär och jag ser inte fram emot det alls.
Det känns lite fruktansvärt faktiskt.

Jag visste att när jag tackade "ja" till denna utbildningen så skulle mitt lilla problem uppstå och jag tänkte att det hade varit ett utmärkt tillfälle att träna på att överkomma detta men nu det har inte ens varit premiär och jag har redan gett upp.


För att sammanfatta problemet så är jag en person som hatar rutiner och älskar processer.
Varje gång jag har varit med i en föreställning så är det fruktansvärt roligt fram till premiären för det är själva "målet" med allt slit och släp.
Produkten är klar och sen kommer rutinen med att göra exakt samma sak varje dag.
Jag har helt enkelt väldigt svårt att hitta glädjen i att göra många föreställningar på rad. Och eftersom vi hade en så fruktansvärt bra publik på genrepet så kändes det som premiär så nu när det är den riktiga premiären ikväll så känner jag inget alls.


Men jag försöker verkligen tänka bort tanken av allt detta och tänka på att det är en helt ny publik som aldrig sett oss förr och när jag väl står på scenen så älskar jag att stå där men det ger mig ändå inget på något sätt.



Det är dessa dagar som jag som mest tänker att jag säkert passat bättre som scenograf...



Saknar mina älsklingar sjukt mycket!
Tryck förövrigt på bilden så kommer dagens låt fram.