Efter en veckas sömn så sitter jag lika trött som innan. Men jag har en sak.
Stil och värdighet.
Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig. Eller?


Imorgon blir det skola = prov och rep. Vi kommer vara snyggast, eller hur?

Tryck på bilden.

Jag förstår verkligen inte. Jag förstår verkligen inte. Jag förstår verkligen inte varför jag blir så sur.


Ja, det har varit några deppiga inlägg nu kanske men jag har så mycket att tänka på att jag inte vet vad jag ska skriva. Allt pågår överallt men endast i mitt huvud. Personer gör saker. Saker gör personer.

Gör personer saker?


Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Mitt huvud snurrar och det beror inte på ölen jag drack för tre timmar sen.
Just nu vill jag bara sova och glömma allt men inte ens den glädjen kan min säng ge mig verkar det som.


Vad allt detta har att göra med undrar kanske du?
Kärlek.

Vad annars?
Vad annars kan få en ungdom att ligga sömnlös en lördagkväll i mars och fundera på om han faktiskt är viktig eller älskad?

Det var en förvrängd spegelbild och inte själva sanningen.

Jag är lycklig att jag tog tag i mitt problem, försökte hitta en lösning och fann den och slutsatsen torde sig bli väldigt fin tror jag.

Oliver har idag tränat. Han har stått i en timme och gjort balettuppvärmning och stretchat bara för att han hade tråkigt och insåg att hans kropp mådde bättre av att göra det i hans egna takt och det han kände att han behövde jobba på istället för så han gör på balettlektionerna. Synd bara att han inte har tid att jobba själv före varje lektion. Men han kan jobba själv varje kväll. Och snart är rösten frisk så han kan göra sånguppvärmning varje dag också. Han måste bli fit for fight inför insökningar.

Hur är det att vara i ett mentalt spegelhus?
Man tror att han vet saker men helt plötsligt kommer nya sätt att se på saker fram
som kan få allt att bli upp och ner.
Men man får väl vänta och se om allt bara är en förvriden spegelbild och inte alls själva sanningen.

Det är söndag och Oliver gick idag en promenad på Östra Kyrkogården i Göteborg.
Man går där i solnedgången och tittar upp på kullen och ut över standen och förundras.
Tänk hur många liv som ligger där.
Hur mycket historia. Varje grav är ett helt liv, med dess händelser och relationer.
Tänk hur många personer som passerat dom grindarna och hur många känslor som ligger där.
Det finns så mycket liv gömt på en kyrkogård egentligen.
Och detta kanske låter makabert och så men vilken hyllning till detta liv är bättre än att hålla ett bröllop där.
Det är en fantastiskt vacker plats med massa fin arkitektur och så.

Sen förövrigt så har jag haft en fin dag. Storstädade mitt rum för första gången på evigheter och sen åt jag thaimat med K. Det var fint att äntligen få träffas. Hade fina samtal i timmar.

Imorgon är det måndag och jag kommer få en kort skoldag vilket betyder en lång eftermiddag hemma vilket alltid är lika tråkigt. Kanske får hitta på någon skolarbete som måste göras.


Au revoir.


Östra kyrkogården.

Att sitta "tidigt" på natten och smuttar på ett glas smultronvin och drömma om sommarens solnedgångar på fina balkonger med en cig i handen (endast i mina drömmar, hade sett så poetiskt ut) och citera poesi samtidigt som man lyssnar på Håkan Hellström och Regina Spektor och när man är iförd oversize linnen och tröjor och kortbyxor och solglasögon (ska trotsa mina synfel), det hade verkligen inte varit fel nu när jag halkar runt på skogars slippriga stigar.


Förövrigt har jag insett att det jag finner mest attraktivt hos en man är att han ska vara kittlig. Jag vet inte varför men jag finner en stor glädje i att kittlas. Så är det bara.

Amanda sitter bredvid mig i denna stund. Eller hon ligger på sin skadade bakdel rättare sagt. Att halka på en trappa och spräcka svanskotan är inget att rekomendera.
I alla fall så ligger/sitter Amanda bredvid mig och sniffar på en halvt uppäten hemabakad kladdkaka och pratar i telefon med sitt troll. Jag skriver.



Det är verkligen något charmigt i kittliga killar... Och rödhåriga. Och att kittla killar! Och jag insåg att den perfekt formade mannen är prinsen i Törnrosa. Alltså är han tecknad. Det är lite deprimerande och samtidigt oroväckande om man tittar på hur smal midja självaste Aurora har. Om hon är den kvinnliga förebilden, är då han den manliga? Och om han är det, är det också ett ouppnåeligt mål eller är han mer realistisk? Vet inte om det låter logiskt men det är en fundering i alla fall...


Förövrigt fyller jag 19 om sexton dagar. Femton om 35 minuter. Det är lite läskigt. Inte att jag ska fylla 19 utan för att det är sexton dagar kvar. Jag trodde det var ungefär två månader kvar men jag hade tydligen fel.
Önskar mig pengar endast ungefär. Kommer nog få en parfym också. Önskade mig en klocka men den jag ville ha visade sig vara jätteliten så då vill jag inte ha den längre. Det får bli pengar istället. Pengar till London, till piercing och till shopping!



Bert och Sune är för övrigt något av det värsta som finns, oavsett vad Amanda tycker.


Och denna månadens låt som alltid får mig att må bra är denna.
Januari och februari hade istället denna. Det var ganska party.


Jag har verkligen jättestor lust att töja mina öron snart... Måste bara få pengar till det sen kör jag!


Samtidigt som jag sitter och lyssnar på nerpitchade versioner av tjejlåtar så sitter jag och kikar på min fästman på facebook. Han har verkligen bruna ögon på en bild. Jag förundras alltid av hans ögon.


Hur gör man för att avrunda ett sånt här långt inlägg tro? Det finns nog inget bra sätt. Punkten när jag borde ha slutat dog för ganska länge sen tror jag. Jag har suttit och skrivit i 20 minuter nu ungefär.
Amanda pratar fortfarande i telefon med trollet sitt. Eller ja, dom är ganska tysta för tillfället men ändå. Det stör mig inte, jag får ju tillfälle att skriva av mig lite, så det är ganska fint faktiskt.
En riktigt bra vän är en som man kan sitta i tystnad med och ändå känna att man umgås.



Idag hade jag redovisning inför klassen i Arbetsmiljö och Säkerhet också. Jag hade väldigt tighta byxor på mig och som vanligt stirrade och skrattade folk åt mig.
Varje dag när jag går runt i skolan, på stan eller sitter på bussen så stirrar folk på mig och jag förstår inte riktigt varför dom gör det.
Ibland kan det väl bero på konstiga kläder men även när jag har vanliga kläder händer detta mig.
Varje gång detta händer mig försöker jag tänka att "om dom nu inte har ett eget liv och inte vågar vara sig själva så får dom gärna stirra på mig" men det är ändå lite störande att man aldrig får lite privatliv. Fast hur privat är man på en buss egentligen...
Jag hoppas att dom i alla fall inte har negativa tankar kring mig. Dom kanske sitter och diskuterar att dom beundrar hur modig jag är att jag vågar gå klädd som jag gör eller uttrycka mig som jag gör, hur det nu är.
Troligtvis är det inte så men man kan ju drömma.



Nu har jag suttit i kanske en kvart utan att skriva något för att jag inte vet hur jag ska knyta ihop kaffet. Så jag säger helt enkelt, kort och gott, Au Revoir, suckers.

Åter igen, Grattis Kajsa på 20-årsdagen! Det verkade som att du hade en fin dag. Tack för att jag fick vara en del av den.



Oliver sitter hemma och ska snart till skolan. Eftersom han är sjuk och var ute igår så kändes det bäst att stanna hemma från steppen och inte göra provet han inte har pluggat på. Om tio minuter går bussen han ska ta för att gå och ha en redovisning och efter det får han äntligen vila igen.

Att ligga sjuk i sängen får en att inse saker. Saker om livet, kärlek, politik och ekonomi. Just nu har han funnit svar på en av frågorna som rubbat hans hela personlighet. Sex. Det låter lite konstigt kanske men det är en stor del av en människas liv så en sån uppenbarelse är av stor väsentlighet.

Hoppas att detta kan göra livet lättare.


Au revoir.

Oliver tänker mycket och dagens tankar är baserade på att han inte ska vara inne på Facebook på en vecka, tankar kring kläder, mat och vikt och slutligen sommar/vår.

Oliver har solat idag.

Och lånat en bok på biblioteket.


Tisdag - plugg.


Sommarlåt.

Söndag. Jag har legat i min säng hela dagen. Eller suttit... Ibland stått i den. Varför?
Tja, vem vet.

Jag har i alla fall haft inspiration idag och gjort många saker med lite hjälp så klart.
Det som gjort mig mest glad är klänningen ni ser nedan. Ja, det är lite gay men bra blev den!
Det blev tre klänningar, baserade på min favorittrio.
( Här ser du alla tre. )

Nu tänker jag i alla fall sova inför en konstig dag imorgon!

Au revoir!

(Ps. Klicka på bilden)

Klockan är söndag. Jag inser att jag gräver onödiga gravar men jag har mina män. Jag har mina två medgrävare vid min sida och utan dom hade jag aldrig överlevt kvällen. Tack för erat stöd och era hjärtan. Yes please! <3

Låten träffar mig i hjärtat.

Varför känns skolan meningslös när man inte har läxor eller prov utan bara dansar sig igenom dagen?
Sen att småsaker som ekonomi kan göra dagen dålig är inte heller en picknick direkt.
Jag har inte direkt mycket pengar kvar av studiebidraget vi fick för lite mer än två vecka sen och idag tillkom en del utgifter som jag inte hade räknat med.
Jag menar, betala för saker inför studenten redan nu är väl inte något man hade planerat i sin budget. Så med alla mina utgifter som tillkom idag så kommer mitt nästa studiebidrag + lön ta slut innan jag ens har fått pengarna.
Jag gillar inte det här för det resultetar i att jag troligtvis inte kommer att komma iväg på min tillflyktsort i aprilsolen.
Jag får väl vänta till bättre tider.