Ja, då kanske det var dags att uppdatera sig. Har haft föreställningar varje dag i princip nu så det har varit långa dagar med sena kvällar vilket har resulterat i väldigt lite ork att sätta sig och skriva om mitt icke-faschinerande liv.
Men nu när jag är ledig i en vecka kan jag nog pränta ner några ord.


Jag har överträffat mig själv faktiskt.
Jag har spelat 12 föreställningar i rad med samma föreställning utan att tröttna. Jag var ju jätterädd för att jag skulle tappa lusten, hoppa av och springa här ifrån men det gick faktiskt jättebra.
Men trotts att jag behållt min kärlek till scenen så är det underbart att våran revy är till ända.
Nu är jag ledig i en hel vecka innan vi åter igen börjar med lektioner, scheman och nya projekt.
Denna lediga vecka planerar jag att ligga på Svalgården några dagar och ligga på Stenungsön några andra dagar.


Jag ska nog ta mig hem till mor och far ca tisdag-onsdag och sen åker jag tillbaka hem på lördag igen. Och på fredag ska jag hålla i ett litet föredrag på min förra skola angående min utbildning jag går nu. Det kan bli kul.
Och om jag har tur så kan skolan betala min resa, tur och retur, till västkusten då jag gör ett uppdrag å skolans vägnar, vilket är väldigt nice.


Så utan flera om, men eller andra ord så ska jag klä på mig lite kläder nu och gå ner till rektorn för att få lite information om utbildningen som jag kan ha som konkret fakta.
Om jag orkar vill säga... Hade en vin-afton hemma hos fantastiska Anna igår och nu är min kropp rätt så mör kan jag säga. Men det var fint.


Au revoir, mon ami!




Ps.
I höstas skrev vi små lappar, en lapp om varje person i klassen, med fina ord.
Om man någon dag skulle må dåligt så skulle man kunna gå till lärarna och få alla lapparna som handlade om en själv.
Igår efter våran föreställning så fick alla sina lappar för att ha något fint att läsa under ledigheten.
Det var så fantastiskt att läsa. Jag fick höra mycket om mig själv som jag aldrig har tänkt på och jag blev så glad.
Människorna här i min klass är verkligen underbara och fantastiska och jag vill aldrig släppa taget om dom.
Speciellt tack till min underbar lilla Jocke. Tack för att du finns där för mig när allt är skärvt! Älskar dig!

Ds.

Åh, jag är väldigt glad faktiskt efter en väldigt fin kväll igår men det blev ju några glas vin så kroppen är inte riktigt med i svängarna än. Men det gör nog inget. En dusch och sen är jag på topp igen!

Igår efter vår premiär, som för övrigt gick väldigt bra, så gick vi några få över hem till Anna och hade en liten myskväll och det var som att något släpte hos mig och jag kände mig mer avslappnad än jag känt på flera veckor så det var bra för mig.


För övrigt så är jag mer pepp för våra föreställningar nu men jag längtar även till den dagen vi kan sova utan att tänka på att behöva gå upp! Imorgon är den första dagen vi är lediga hela dagen på jag vet inte hur många veckor så det ska bli väldigt intressant att se hur kroppen ter sig till detta!


Nu ska jag duscha, äta frukost/lunch och sen ska jag ta mig till kulturhuset för att ha en matiné-föreställning och sen blir det party ikväll!!


Au revoir, y'all!

Igår hade vi genrep och idag är det premiär och jag ser inte fram emot det alls.
Det känns lite fruktansvärt faktiskt.

Jag visste att när jag tackade "ja" till denna utbildningen så skulle mitt lilla problem uppstå och jag tänkte att det hade varit ett utmärkt tillfälle att träna på att överkomma detta men nu det har inte ens varit premiär och jag har redan gett upp.


För att sammanfatta problemet så är jag en person som hatar rutiner och älskar processer.
Varje gång jag har varit med i en föreställning så är det fruktansvärt roligt fram till premiären för det är själva "målet" med allt slit och släp.
Produkten är klar och sen kommer rutinen med att göra exakt samma sak varje dag.
Jag har helt enkelt väldigt svårt att hitta glädjen i att göra många föreställningar på rad. Och eftersom vi hade en så fruktansvärt bra publik på genrepet så kändes det som premiär så nu när det är den riktiga premiären ikväll så känner jag inget alls.


Men jag försöker verkligen tänka bort tanken av allt detta och tänka på att det är en helt ny publik som aldrig sett oss förr och när jag väl står på scenen så älskar jag att stå där men det ger mig ändå inget på något sätt.



Det är dessa dagar som jag som mest tänker att jag säkert passat bättre som scenograf...



Saknar mina älsklingar sjukt mycket!
Tryck förövrigt på bilden så kommer dagens låt fram.

Nu har det gått fem dagar och tio timmar sedan mitt senaste inlägg och det är synd men jag har faktiskt inte orkat då jag repat från åtta på morgonen till elva på kvällen några dagar nu.


Idag är det genrep och min hjärna och mitt hjärta fylls av många känslor och tankar.
Mestadels är det positiv nervositet, tror jag.
Allt har gått allmänt väldigt bra så jag tror inte det lär bli några problem ikväll.
Det som stör mig är att idag är det genrep och vi kommer ha en fantastisk publik idag... Sen är det 13 föreställningar kommande och mitt störta problem som artist är att jag har svårt att hitta glädjen när jag gör samma sak allt för många gånger... Så jag är rädd å min prestations vägnar.
Men det är något jag får skjuta upp tills vidare och jag ska ju försöka överkomma denna "svaghet".



Och förövrigt fyller jag 20 om 73 dagar. Det är helt okej.
Får se om det blir några ståhej då.
Jag har nästan alltid kassa födelsedagar så jag blir inte förvånad om det blir så detta året också men man hade ju kunnat hoppas på att något skulle hända när man ändå fyller 20.



Nå ja. Nu ska jag försöka skjuta undan min nervositet med lite mat tror jag. Eller bara en kopp te kanske.

Ses i dimman!

Vi fick permition ikväll så det blev inte så sent som vi ömsom fruktat, ömsom hoppats.


Det är underbart roligt att sätta ljus och ljud till en föreställning men att göra samma scen i tre (ärligt talat, tre timmar! ) är väl lite att ta i. Och imorgon blir det en ännu längre dag för vi har mycket mer att göra imorgon än vad vi försökte oss på idag.


Förövrigt älskar jag min klass ibland. Det är en samling av de skönaste och underbaraste människorna jag träffat och jag har verkligen fått vänner som jag hoppas håller livet ut.
Känn dig träffad!



Det ända jag har ätit ikväll är två rutor choklad och två actimel så jag tänker snart sova. Har ingen matlust just nu faktiskt.
Jag tänker dock nog tända lite ljus, sätta på instrumental musik och läsa en bok.


God natt, y'all!

Ni kan nog inte tänka er hur utmattad jag är just nu.
Eller jo, om ni går Show & Musikal i Markaryd... Eller precis fött barn i sex timmar kanske...


Klocka är nu 20:43 och jag kom nyss till mitt rum och vi har dansat konstant sen klockan åtta i morse ungefär och imorgon börjar vi åtta och slutar ca midnatt. Det är så sjukt underbart och roligt men jag orkar knappt flytta mina fingrar över tangentbordet.


Efter som resten av helgen kommer bli ungefär på samma sätt så ska ni inte förvänta er att höra av mig förrän tidigast söndag. Bara så ni vet. Om ni undar. Typ.




För övrigt så hade vi en våldsamt högljud diskussion om min läggning i matsalen idag (inte jag som startade konversationen vill jag påpeka) och mja, nu vet garanterat alla i skolan om det. I alla fall de väldigt bittra killarna som satt vid bordet bredvid men dom förtjänar att höra den hårda sanningen. Det var fint.


Nu ska jag springa (läs: rulta) upp till köket för att laga middag (läs: värma en pizza i ungnen) och sedan ska jag ta en avslappnande kväll på mitt rum (läs: stetcha i duschen och sedan låta min bräckliga kropp dö i min säng)


Au revoir, suckers! 



Ps.
Vilket användarnamn är snyggast? "Night Waltz" eller "Last Waltz"? Inte för att det är så stor skillnad rent skönhetsmässigt men ändå.
Ds.

För övrigt älskar jag att träna vaderna. Varför?

Det är bögarnas fel. Som allt annat.

Min dörr är alltid öppen. Fast vissa tenderar att kasta bort nyckeln. Så är det bara.


Rep.
Mina sprillans nya dansskor blir förstörda inom tio minuter. Hoppas att lite skokräm och hårspray kan fixa dom.


Förutom rep så händer det inte så mycket i mitt liv just nu.
Väldigt dåligt tillfälle att starta bloggen igen. Kunde lika gärna vänta en månad till då jag faktiskt har något att skriva om.

Men ja, jag kan meddela att jag funderar på att raka hela huvudet. Intressant reflektion.

Nu blir det kvällsvard. Onödigt påfund men tydligen ett måste.

Au revoir, y'all!



Underbara Bernadette sjunger en av mina theme-songs.

Här sitter jag med en turkos benvärmare runt min hals och tänker på dagen och helgen.
Är tillbaka i mitt lilla Markaryd och hade min första dag i skolan idag och det var skönt på sitt lilla sätt...
Det märks inte alls att det har gått tre veckor sen sist.


Men även om jag älskar show-period och loge-livet så sitter jag och drömmer om ett liv med mina nära och kära i en storstad någonstans på västkusten...
Troligen kommer jag känna annorlunda om några dagar när vi verkligen kommit igång.
Just nu känns det bara som att vi slängt in alla våra kläder i ett stort förråd förklätt till omklädningsrum.



Och jag saknar A och C så fruktansvärt mycket. De är mina älsklingar och att träffa dem på lovet fick mig att inse hur mycket de faktiskt betyder för mig.
Tur att jag får se dem snart när de kommer ner för att se på min föreställning!


Förövrigt luktar jag frityrolja... Om ni någon gång friterar själv rekomenderar jag er att ha skyddskläder samt badmössa. Mitt hår luktar fisk.



Och för att inte vara långrandig så återgår jag till att lyssna på musik i tretakt och planera min kvällsvard.

Au revoir, y'all!

Ja, det kanske har gått ett par månader sen senast men vad gör det?
Jag kanske har tappat alla mina läsare (alla sex stycken) men jag har inte tappat mitt förstånd eller mitt sinne för skitsnack.

Ja, när jag imorse läste igenom min blogg så fann jag den rätt så underhållande men jag lät också väldigt deprimerad när jag var i en svacka och så svårt kan det ju inte ha varit.
Det är nog mer en "ung" pojkes menlösa försök att få uppmärksamhet av de som var inblandade i problemen.
Självklart är jag fortfarande sån men jag har blivit mycket mer diskret med det.





För övrigt vad som har hänt sen mitt senaste inlägg, som utspelade sig någon vecka innan min studentbal, så har det hänt både mycket och inget alls:


- Jag tog studenten
(Kan inte säga att det är något att hänga i den imaginära julgranen).

- Jag har flyttat från västkusten och bor nu på ett internat i smålandsbyn Markaryd
där jag tillsammans med 25 underbara människor låtsas vara artister.

- Jag har lärt mig (läs: försökt lära mig) konsten att ha självkontroll (fysiskt och psykiskt)
samt försökt hitta skillnaden mellan att skämta och att hävda sig.

- Jag har spelat räv.

- Insett att alla fel man gör ska man ta till vara på och försöka lära sig något av
(Även om jag själv med tiden inser att jag lär mig mindre än vad jag trott innan).

- Jag har nog bestämt mig för att artistyrket inte är riktigt rätt för mig
så jag planerar att läsa upp ett betyg, lära mig måla och sen söka in till en treårig
scenograf-utbildning i Malmö.





Oavsett vad som har hänt eller vad som kommer hända så säger jag som Celie säger i The Color Purple:
"I'm here!"
Vad än som händer så lever jag i nuet och tar allt som det kommer och vad som kommer nu är mycket.

På måndag börjar vi med vårt intensiva intensiv-rep inför våran föreställning som vi har premiär på om ca två veckor. Det kommer självklart vara fantastiskt kul men det gör det inte mindre jobbigt för det.
Det är väl det som jag kan säga väntar häröver och allt jag planerar för.


Jag skulle ju självklart kunna beskriva väldigt välformulerat över hur fint lov jag haft och bra jul men det är på något sätt preskiberat nu när jag har kommit tillbaka till Markaryd igen så om det är något av värde att nämna från mina tre veckor på västkusten lär jag säga det vid ett annat tillfälle.


Nu ska jag lägga mig och läsa lite i min bok när jag ändå har tid och sen ska jag försöka få en tidigt sömn.
Au revoir, y'all.


En låt som är fantastiska just nu.